Lovisa ställer ut om arbete och fritid

Under sina 18 år som illustratör har Lovisa arbetat med bildmaterialet i närmare 100 böcker.


Lovisa ställer ut om arbete och fritid

I februari 2021 skrev vi om illustratören Lovisa Lesse. Förra året tilldelades hon hederspriset till Tord Kempes minne och i år är hon bland annat aktuell med sin utställning. Jag träffade Lovisa på Stinsen och fick en guidad tur.

Hur kommer det sig att du har den här utställningen nu?
- Efter att jag fick ta emot priset förra hösten så fick jag frågan om att ställa ut här på Stinsen. Det var tyvärr för kort varsel, nu passade det bättre. Det är så roligt att få samla ihop allt jag arbetat med.
I vitrinskåpen kan man se all litteratur som jag arbetat med. Närmare 100 böcker har det blivit under mina första 18 år.

Hur har mottagandet varit?
- Bra, det var många på vernissagen och jag har fått chansen att visa och berätta för olika grupper. Bland annat så har det kommit, och kommer, ett flertal lärare hit med sina elever, en ateljerista (ett konstnärligt-pedagogiskt yrke som går ut på att de estetiskt orienterade pedagoger arbetar projektinriktat med barn, på ett sätt som gör barns tankar, röster och idéer hörda, reds. anm.), Anna-Lena Rydberg har varit här med sin Bild- och Formklubb, jag har berättat för Söderköpings kommuns Servicenämnd, som tilldelade mig priset förra hösten, om mitt arbete samt för bibliotekspersonalen och för en bokcirkel för barn och vuxna som läser barnbokslitteratur.
Det är jätteroligt att fått möjligheten att visa upp mitt arbete och fritid.

Började med böckerna om Sune
- Innan jag blev illustratör arbetade jag på animationsstudion Happy Life. Vi skulle ge ut en TV-serie om Anders Jacobsson och Sören Olssons karaktär Sune men med nytecknade karaktärer. Efter serien fick jag arbetet att illustrera böckerna som kom efter TV-serien.
Manusförfattaren lade till en sidekick till Sune då de inte ville att Sofie skulle vara ett romantiskt intresse utan snarare en bästa tjejkompis. Sidekicken blev Herman som blev Sunes bästa killkompis, en ny karaktär som inte fanns med i originalböckerna.
I och med lanseringen av TV-serien tyckte chefen på HappyLife att kapitelböckerna skulle tecknas om. Sören Olsson som är den ena författaren av böckerna hade gjort illustrationerna.
Jag fick teckna om de 17 första böckerna med instruktionen ”att göra det lite mindre fult”.
Jag började med detta och sedan har det rullat på. Nu är vi uppe i 51 böcker, först var det på förlaget Rabén och Sjögren, sedan Egmont och nu har Storytell köpt rättigheterna. Om man vill köpa en av de äldre Suneböckerna så blir det på print-on-demand. Det innebär att de skrivs ut och häftas på beställning. Jag tror dock inte att det är illustrationer med i dessa utöver de på bokens omslag.
Jag började illustrera då jag var gravid med min yngsta dotter som nu är 18 år, därav har jag bra koll på hur länge jag arbetat som illustratör.

Fantasifulla Juni
- Jobbet att illustrera Suneböckerna för Rabén och Sjögren ledde till nästa jobb om böckerna om Juni. Författaren Lin Hallberg har bland annat gjort populära hästböcker om hästen Sigge. Hon säljer många böcker i Tyskland och ville även lansera böckerna om Juni där, men tyvärr blev det bara två böcker.
Karaktären Juni har väldigt livlig fantasi och tänker alltid att det värsta ska inträffa. Ett exempel är när hon ska bowla och hon tänker att hon flyger med bowlingklotet i hand genom käglorna…


Här ser ni några av Lovisas skisser och färdiga bilder till Sune, Juni och LasseMaja.


Jag fick försöka sätta mig in i vad Juni tänkte och det var roligt och utmanande. På en av bilderna har hon blir så kär så att hon inte känner att hon har någon hjärna. Så jag gav hennes mamma hennes hjärna i stället och kände att ”nu har jag kommit på något bra”. Men det tyckte inte redaktören… ”Nej, det här var lite konstigt Lovisa. Kan vi inte bara ha en glödlampa i stället?”
På flera av bilderna i utställningen kan man se förlagor i form av skisser och hur de faktiskt blev.

- Jag arbetade parallellt med Sune så jag tillämpade samma koncept där. När Sune skulle ut och campa så tyckte han att det var otäckt med alla läskiga djur, kanske fanns det monster i skogen? Jag tecknade en råbock som stångade Sune på en bild. Redaktören hörde av sig och sa: ”Alltså Lovisa, nu jag läst texten tre gånger… jag hittar inte den här geten som stångar Sune?” Jag förklarade att det bara var i Sunes fantasi men fick svaret att ”nej, det kommer inte läsarna att förstå”. Så jag fick inte göra några stora utsvängningar där, säger Lovisa och skrattar.

Kan du i din arbetsroll bli sårad när redaktören inte förstår dina bilder?
- Nej, efter att ha illustrerat 50 Sune böcker där de tidigare inte återkommit så kände jag att nu har de verkligen tittat på mina illustrationer.

LasseMajas detektivbyrå
- För sju år sedan planerades det för en tecknad TV-serie av LasseMajas detektivbyrå. Jag blev tillfrågad om att göra ett ”modelpack”, bakgrundsmaterial, till animatörerna för TV-serien. Det innehåller karaktärerna sedda från olika vinklar, poser och ansiktsuttryck. Ett mycket roligt arbete! Helena Willis som tecknar LasseMaja fick godkänna allt och var jättenöjd.


I ett "modelpack" ingår turnarounds på karaktärerna. 

Hur gick det till och hur lång tid tar det att göra ett ”modelpack”?
- Jag kunde utgå från böckerna och samla ihop designen som fanns tillgänglig. Karaktärerna har blivit lite längre och sötare med åren. Så jag fick teckna om ansiktsuttryck från de gamla böckerna så det passade ihop med den modernare stilen.
Jag stämde av löpande med Helena. Det var då jag insåg hur mycket karaktärerna hade förändrats till utseendet. 
Jag arbetade med detta parallellt med annat, så jag kan inte säga hur lång tid det tog.

- Lasse-Maja är en stor produktion där det finns mycket material utöver böckerna så det är många illustratörer inkopplade.
När serien blir verklighet återstår att se. Däremot har det blivit en opera där Helena designat alla kostymer.

- Jag blev även tillfrågad att göra serieböcker med Lasse-Maja av Egmont. Det krävs många tecknare till detta. Tony Cronstam är huvudtecknare och därutöver är det många spanska tecknare.
Jag fick ett tydligt manus om hur de ville ha layouten. När jag tecknar så börjar jag ofta för hand. På layouten var det många veckade linjer och jag tecknar i A3-skala krymps till A4 vid tryck. Linjerna tog väldigt lång tid att göra. Jag gjorde två serier och de var nöjda med mitt arbete. De ville att jag skulle fortsätta men arbetet tog för mycket tid, tid jag inte hade. Som tur var hade jag några kollegor som kunde fortsätta i mitt ställe.


Illustrationer i faktaböcker
- Jag har gjort illustrationer i två böcker för Nordstedts förlag. En om självhushållning och Hydroponi. Det senare innebär att man odlar i en näringslösning i stället för jord. Författaren är jätteduktig men skriver väldigt tekniskt. Exempelvis, ”du ska ha en rotningskub”. Vad är det för någoting? Så för att kunna förenkla innebörden så blev jag tillfrågad att göra illustrationer och så blev det, efter många Googlingar och avstämningar med författaren.

Självhushållningen är det en finländsk författare som har skrivit om. Hon ville beskriva saker som de inte byggt men ville förklara för läsarna. Vissa bilder krävdes att det var ritade i genomskärning. Bland annat en torrklosett, så det var bra att det valde mig som bor på landet och har en likadan facilitet hemma, skämtar Lovisa.

Pelle Svanslös, Djurgänget och Hjälpserien
- Jag har under en lång tid arbetat med böckerna om Pelle Svanslös. Det är en duktig tecknare som heter Ingrid Flygare som tecknat Pelle. Hon tycker dock inte om att färglägga bilderna så det fick jag arbeta med i flera år. När Ingrid blev anställd på barnradion samt ville fortsätta på sin egna bokserie om hästen Pytte så hade hon inte längre tid att arbeta med Pelle och frågade om jag ville ta över. Det första jobbet var när böckerna om Pelle skulle ges ut i Australien.
Men innan jag fick jobbet så ville de se att jag verkligen kunde teckna och inte bara kopierade Ingrids bilder. Jag gjorde om en av mina Sune illustrationer till Pelle i stället, det blev godkänt och jag fick jobbet och jobbar fortfarande med detta.

En annan bokserie jag fått ta över efter Ingrid Flygare är Djurgänget. Även här är jag försöker jag följa hennes tecknarstil. Jag gör gärna mycket detaljer i mina bilder men här har jag behövt förenkla och skala av då de inte vill ha så detaljerade bilder.

Ett annat arbete genom Bonnier Carlsen är ”Hjälpserien”. Jag har tecknat två böcker åt författaren Jo Salmson som även är inblandad i böckerna om Tam.


Under rubriken kan man se exemplet på bilden Lovisa gjorde om från Sune till Pelle Svanslös.

Läromedel och leksaker
- För Liber, Majema förlag och Rymdstyrelsen har jag fått hjälpa till med att utforma läromedel.
För Rymdstyrelsen har det blivit tre böcker. I den andra är det fascinerade björndjuret (ett litet djur även kallat trögkrypare, som bor i vatten, reds. anm.) med. Forskaren Ingmar Jönsson har skickat upp björndjuren utanpå en rymdkapsel och de överlevde färden genom vakuum och hög strålning där de även har kunnat föröka sig utan genetiska defekter! Så det är väldigt strålningsresistenta.
Det är spännande och lärorikt att få ta del av forskningen.

För Micki har jag fått göra leksaksprodukter. Det är roligt att mina alster blir fysiska. Det fick inte vara någon text på produkterna då de ska säljas internationellt. Jag fick mallar att utgå ifrån hur de skulle vikas.

Illustrationer för Micki.


Julkalendern, kor och bokmärken
- I och med att jag jobbat med animation så blev jag tillfrågad om att teckna radiojulkalendern år 2009. Det här året var den baserad på monsterjägaren - Nelly Rapp. Illustratören Christina Alvner hade gjort en julkalender åt uppdragsgivaren tidigare men kunde inte åta sig projektet denna gång. Jag fick träffa henne för att få jobbet.
Kalendern handlade om den nordiska mytologin. Det var bara huvudkaraktärerna och hunden som var ”hennes”. De andra skulle jag få skapa efter Christinas förlagor och hon fick godkänna allt mitt arbete. Jag tittade på Christinas stil och försökte återskapa den.
När jag var liten så blev jag så besviken på kalendrarna där det var vitt i bakgrunden mellan luckorna. Så jag skapade en ”hel värld”. I berättelsen så är det en sovande jätte som heter Ulf, som vaknar då några byggare gör markarbeten.
På överblicksbilden ser vi Ulfs näsa, hjärna och hörselgångar.   
Christina tecknar med reservoarpenna - ett riktigt hantverk! Därefter laverar hon med flytande tusch i gråskala. Jag har inte jobbat med denna teknik men jag fick en reservoarpenna av henne för att träna. Jag tecknade en ko som träningsuppgift. Jag tyckte om resultatet och tänkte att den vore kul att ha med den på mjölkpaketen. Så jag skickade in den till Arla men fick inget svar.
Varje år kan illustratörer vara med på en sida som heter Illustratörcentrum som ger ut en bok med illustratörer som skickas ut till reklambyråer. Därigenom kan de hitta tecknare som passar deras stil. Den hade Arla sett och hörde av sig ”vi skulle vilja ha med din ko på mjölkpaketen”. Det var underbart att se mejerihyllan på Willys och kunna säga att det är jag som har ritat den där kossan!”.
Jag fortsatte träna med reservoarpennan och fick frågan från Egmontförlag (som jag tecknat Suneböckerna åt) om jag ville teckna bokmärken på temat kalas. Jag gjorde de i akvarell och exempel på detta kan man se här på utställningen.

I vitrinskåpen kan man se julkalendern, de färdiga Micki-produkterna, kon som blev illustration på Arlas mjölkpaket och bokmärkena.

Kyrkor och döden
- Svenska kyrkan frågade om jag ville teckna några kyrkor till en bricka och handduk. Projektet växte och till slut ville de att alla kyrkor och alla kapell i Norrköpings Stift skulle vara med. Jag gjorde dom först i silhuett och färglade sedan bakgrunden i den lejongula färgen som finns på många hus i Norrköping. Nu finns produkterna att köpa på S:t Olofs kyrka i Norrköping.

Efter brickorna gjorde jag silhuetter av mina favoritkyrkor i flytande tusch. Som jag ställde ut i Valdemarsvik. En som arbetar inom Svenska kyrkan kom och de köpte tavlorna som numera hänger i Svenska kyrkans hus i Norrköping.
Kyrkor är väldigt vackra så var ett roligt uppdrag att åka runt, hitta de rätta vinklarna, fota för att sedan rita av dom.

Det arbetet ledde i sin tur till ett jobb för en utställning om döden som Åtvidabergs bruksmuseum arrangerade. En fin utställning på temat ”biljett till härligheten” om hur man såg på döden under 1800-talet. Då pyntade man de avlidna och tog foton.  
Till utställningen tecknade jag hur man såg ut om man dog i kolera. Illustrationen trycktes på en genomskinlig lampskärm som monterades på väggen – det blev väldigt effektfullt.

UppfinnarJohanna
- Mångsidiga UppfinnarJohanna är mitt hjärtebarn som jag gör tillsammans med författaren, regissören och barndramaturgen Ann-Christine Magnusson.
När hon arbetar med böckerna ser hon dom med en regissörs ögon - som akter och en helhet medan jag ser dom bild för bild. Snart kommer den sjätte boken ut.
Några av böckerna har även blivit film och därför startade vi ett produktionsbolag tillsammans. Vi anställde animatörer, skrev kontrakt, förhandlade om löner osv. Det var nya och utmanande men roliga erfarenheter.
Vi har fått skapa en utställning anpassat för förskolebarn på Arbetets museum där UppfinnarJohanna och hennes bröder är ciceroner till utställningen som handlar om industrierna inom de Svenska Näringarna: skog, transport, gruvnäringen och textil.
Det var helt klart en utmaning att få ned information om gruvindustrin till fyra meningar, skrattar Lovisa.  
Det är en duktig utställningsproducent som byggt utställningen och jag kan varmt rekommendera ett besök för de med lite yngre barn.  

Lovisas och Ann-Christine Magnussons UppfinnarJohanna. Här kan man se exempel på skiss till färdiga färglagda bilder.


Stefan och Mats
- Jag gjorde ett jobb som resulterade i en målarbok med Lady Busty och Miss Shameless som är dragqueens. De gjorde de första skisserna och kom med sina tankar och idéer. Mitt bidrag till idéerna var att det skulle vara en dag i deras ”karaktärers” liv där de började med frukost, vad som händer under dagen och utan text i bilderna så att den skulle kunna lanseras utomlands. De är så härliga i sina klänningar!

Vad gör du på din fritid?
- På min fritid skapar jag mina egna alster. Varje sommar ställer jag ut på Stines kvarn i Valdemarsvik. Det är roligt att få göra något tillsammans med andra människor då jag annars arbetar mycket ensam. Varje år försöker jag arbeta i en speciell teknik. Ett år målade jag på glas, jag har broderat med LED-belysning, arbetat i krympplast… Det är inte mitt ordinarie arbete utan är bara roligt och på mina egna villkor.
Jag har även arbetat med scenografi till modellteaterföreställningar. Alla miljöer är helt platta men sitter i olika skikt för att ge en 3D-effekt.
Det tog jag fasta på när jag skapade tavlor på mina döttrar. Jag gjorde en teckning, sågade ut delarna med sticksåg och gjorde de här 3D-modellerna som man kan se i utställningen.

Lovisas döttrar Aina och Ulla.

Den första bilden är på Aina som fyllde 30 nu i somras. Motivet är från då vi bodde på Nya Zeeland och hade en Chrysler. Hon är även med på den fjärde bilden medan bild två och tre är på min yngsta dotter Ulla.
Den första gjordes i sex millimeter plywood och blev väldigt tung. Så nu har jag minskat ned dem till fyra millimeter i stället. Tanken var att jag skulle göra två i färg och två i svartvitt, jag arbetade dock hela sommaren och hann inte färdigt. Så tre av dessa är ”arbetsexemplar”. Bilderna är collage där jag fotat av olika miljöer och klippt ihop dom. Så vi bor inte på en soptipp som bilden kanske ger sken av, berättar Lovisa och skrattar. Vi bor på en liten gård. Jag håller på med ”tupprojeket” vid sidan av. Där jag fotar alla gäster på gården tillsammans med vår tupp. Nu är jag uppe i strax över 400 foton.

Händer det att du ritar av andras verk på skoj på din fritid?
- Nej det gör jag aldrig, men jag ser och gläds åt dom. Jag ritar bara av andra då jag ska göra ett jobb. Jag tycker det är roligt att rita av och jag lär mig mycket och utvecklas.

Vissa frågar mig om mina bästa illustratörtips och jag tycker man ska välja ut några av sina favorittecknare och försöka fånga deras stil. Man lär sig så mycket av det och det är inte fel att härma någons stil. Hur de tecknar, deras stil, färgsättning... Du behöver inte uppfinna hjulet själv utan ta lärdom och arbeta som dina favoriter. Efter några gånger kan du applicera tekniken på dina egna motiv.

Du hade kvar många av dina skisser till utställningen?
- Jo, jag tyckte att det var tråkigt att kasta mina skisser. Så jag har använt dom för att tejpa min bokföring på. Det blev trevligt att gå igenom den och skära bort mina kvitton inför utställningen.

Vet besökarna att illustratören till bland annat Sune och Pelle bor i Söderköping?
- Det är ganska många som inte vet. Många tänker nog att det är datorn som skapar bilderna. Inte att det är en person som sitter och ritar. Folk tror att jag gör det här lite kul på lediga stunder, det är inte alla som förstår att det är ett yrke.

Gör du beställningsjobb?
- Nej, det gör jag inte längre. Folk vet inte hur mycket tid det går åt.

Har du något drömjobb?
- Jag vill väldigt gärna göra motiv till frimärken. Så det är kvar på listan. Men jag gläds åt att ha fått göra illustrationerna i läromedel för barn.

Vad händer framöver?
- Härnäst blir det Suneomslag för print-on-demand och en ny Sunebok som ges ut i början av nästa år. De vill ha omslag och en bild i tidigt skede till marknadsföringen. Snart är det dags för nästa bok om Djurgänget.
Jag och min kollega Ann-Christine Magnusson ska turnera i Stockholm på skolorna på temat ”skapande skola” där vi kommer hålla i bild och dramaövningar. Det blir även en turné här i Söderköping för förskolan och lågstadiet där vi med hjälp av UppfinnarJohanna kommer prata om uppfinningar och återbruk, avslutar Lovisa.

Fram till den 30 september kan ni se utställningen i Söderköping. Under december kommer den att ställas ut på stadsbiblioteket i Valdemarsvik.  


Text och foto: Daniel Serander