2022-08-16 - Det sjätte inlägget - så var Häv & Gräv Vikbovändan

Ibland blir inte allt som det är tänkt men det är väl lite så livet är och ska vara!

Jag fick en stark avrådan att springa 4,5 mil från dom som kan det här med fötter och jag brukar ha svårt att lyssna men i det här fallet var alternativet att kanske vara skadad hela hösten och inte kunna springa alls och det skulle vara katastrof för mig.  

Så två veckor innan starten i Häv & Gräv Vikbovändan tog jag det kloka beslutet att se om jag istället kunde göra detta i en Duo, med andra ord dela sträckan med en person och så har man en cykel och får dela på sträckan hur man vill.

Min Duo kamrat heter Paul och vi hade aldrig träffats tidigare vilket gjorde allt otroligt spännande och lite nervöst ska jag villigt erkänna.

Så kom äntligen den 6 augusti som jag har sett så mycket fram emot. Jag hade packat allt och lånat en cykel så det var bara att bege sig iväg till Norrköping och Vikbolandet tillsammans med min största supporter, min underbara man.

Väl framme i Östra Ryd så träffade jag Paul och det tog inte många minuter tills vi kom fram till att vi har gemensamma vänner och det visade sig att han hade arbetat på Söderköpings Brunn i slutet av 80 talet vilket gjorde att vi hade en del att prata om.    

Foto: Linus Lindgren, 2 fotografer 

Vi gjorde upp en liten plan för hur vi skulle lägga upp sträckan och det var vad vi hann med innan det var dax för start. 

45 härliga km hade vi framför oss i ett fantastiskt väder som var lite lurigt då det blåste en del så man förstod inte riktigt hur varmt det var förens man fick medvind för då blev det otroligt tryckande. Vår plan var att springa ca 30 minuter åt gången och sen byta. 

Detta lopp är så fantastiskt och verkligen inte likt något annat! Alla är så glada och verkligen hjälper och peppar varandra, det är en sån fantastisk stämning.

Vi matar på och allt går över förväntan. Vi stannar till på vätskestationerna lite snabbt och ser vad dom har att erbjuda.  

Varje station har verkligen något spännande att erbjuda. Allt från härlig musik i snygga A-traktorer till getost, kalkonkött, populära chokladbollar och öl. 

Men om ni frågar mig så var det bästa av allt glass! Är man uppväxt i en glass stad med föräldrar som drev en glassbar (Glasshallen) så är man född till glassälskare.

Paul och jag hjälptes åt och min fot klarade det ganska bra men det var jobbigt när det var grus och när vägen lutar inåt men Paul drog några tunga extra kilometer på dom långa grusvägarna vilket jag är tacksam för.

Det jag tar med mig mest från denna dag är verkligen alla underbara och glada människor på vätskekontroller, deltagare och funktionärer. Det fanns inte en sur min någonstans och att få se Vikbolandet på det här sättet är helt fantastiskt! 

Foto: Linus Lindgren, 2 fotografer

Att under 4 timmar och dryga 50 minuter få umgås med någon man aldrig träffat gick över förväntat trots trötthet och värme. 

Stort tack Paul för denna upplevelse.

Jag tycker att alla som har möjlighet att vara med på detta lopp ska försöka göra det och uppleva detta för det är otroligt svårt att beskriva ord. 

Att springa, cykla eller göra båda gör detta lopp helt unikt på ett sätt som jag älskar. Det riktar sig verkligen till alla och att man springer/cyklar till Vikbolandets gårdar gör att man kan göra sin medverkan till en upplevelsedag utan några krav på tider eller prestation. 

Stort tack Häv & Gräv Vikbovändan att jag fått varit en del i detta fantastiska evenmang och framförallt till Frida och Elmina som lägger ner sina själar i att vi alla som deltar ska få en fantastisk upplevelse. 

Vill så klart även tacka Söderköpings-Posten, att jag fått möjligheten att blogga om detta.

Sist men absolut inte minst! Tack till alla er som följt och läst om min resa och vill ni fortsätta följa mina galna äventyr så finns jag på Instagram actionlinda_ 

Stort tack för mig.

2022-08-02 - Det femte inlägget - 4 dagar kvar till loppet

Ett löpäventyr

Att ha löpning och träning som sitt största intresse är på många sätt fantastiskt. Att få lägga 5 dagar helt på sig själv och bara få göra det man verkligen älskar samtidigt som man stannar upp i livet och umgås med sig själv i flera dagar i miljöer man tidigare inte har varit i är otroligt bra för min själ och att göra kroppen trött gör att jag hamnar längst där inne i mig själv och grottar runt och ut kommer alla svaren, på så sätt blir jag min egen terapeut.

Under 5 dagar tog jag mig från Stockholm, Hässelby till Söderbärke och det blev ca 12 mil på cykel och 14 mil löpning med lite fel springning.

Jag sprang 3-4 mil om dagen och bodde både i tält och på fina vandrarhem eller BB.

Dag 1 Stockholm - Västerås

4 juli startade jag hemma i Hässelby med cykling där jag hade härligt sällskap av mina vänner Daniel och Fredrik som är vana Cyklister. Själv hade jag inte cyklat på flera år och jag fick en knasig idé att jag inte ens skulle prova cykeln innan jag gav mig iväg. Det var väl inte det bästa beslutet kanske så det blev utmanande.

Jag tror att jag hängde med ganska bra dom första 5 milen men sen började jag märka att mina ben inte var vana att hålla trampor igång hela tiden så det började kännas och dom sista 3 milen hade kroppen det jobbigt med svank och benen var trötta. Det är ju så att man är bra på det man tränar och det går inte att gå på gamla meriter, allt en är en färskvara.

Min underbara man och minsta dotter kom och hämtade cykeln i Västerås och så fick jag min löparvagn.

Dag 2 Västerås-Strömsholm

På morgonen var det dax att springa till Strömsholm och springa är något jag kan så det var inga problem förutom att jag hade träningsvärk i ländryggen och ben efter cyklingen.

Jag tog det lugnt och delade upp löpningen under dagen för att kroppen skulle hålla. Sista biten till Strömsholm var fantastisk och Strömsholm är en otroligt fin plats.

Tog in på BB som var över förväntan, så mysigt.

Dag 3 Strömsholm - Surahammar

Här börjar jag känna av kroppen och jag tror fortfarande att det är för att jag är sliten efter cyklingen.

Här börjar jag komma in i processen varför? Som tur är så har jag nu gjort några äventyr och jag vet att detta är något man måste komma igenom för när man väl är förbi blir allt bara fantastiskt.

Hur det än är så är sträckan inte den roligaste men när jag är nära Strömsholms Kanalen så är det fantastiskt fint.

Jag gnetar på och kommer till slut fram till mitt slutmål som är en badplats utanför Surahammar där man kan tälta så där blir det en härlig eftermiddag och kväll med bad och bara vara.

Dag 4 Surahammar - Ängelsberg

Vaknar av regn och inser att jag återigen har förringat det här med mat men som tur är har jag tagit med “nödmat”, Nudlar så det får det bli det till frukost innan jag ger mig iväg.

På vägen stannar jag och pratar med en dam då jag hade läst att det var dåligt med affärer utmed vägen och inser att jag måste kanske ta en sväng förbi Virsbo men det innebär en liten omväg på ca 6 km vilket blir 12 km.

Hon berättar att där finns affär och pizzeria och desto längre in på dagen jag kommer så lockar den där pizzan. Jag tar beslutet att springa denna omväg och jag vet att det inte finns någon affär i Ängelsberg heller så jag har egentligen inget val . Jag tar mig dit och hittar pizzerian men det visar det sig att den är stängd!

Jag som hade sett fram emot att komma in i värmen då jag var blöt och lite kall trots att det inte regnade längre. Ja så det fick bli potatissallad på en parkbänk och där satt jag med min vagn som var inklädd i Plastsäckar för att skydda packningen från regn. Jag känner hur illa jag luktar och där sitter jag på parkbänken och äter som jag inte sett mat förut, jag kan inte låta bli att tänka “undra hur alla runt omkring uppfattar detta”  samtidigt som jag egentligen inte bryr mig.

Väl framme i Ängelsberg får jag en glad överraskning av ett fantastiskt fint vandrarhem och att det finns även en restaurang i ett hus som om man gick hem till någon. Jag får i mig lite lagad mat som smakar så gott.

Dag 5 Ängelsberg- Söderbärke

Sista dagen och jag beger mig iväg tidigt för jag har bestämt att jag ska stanna i Fagersta och turista lite, ta en långlunch och bara njuta av sista dagen, så jag bara matar på och avverkar den första milen ganska snabbt. Sen hänger jag i vackra Fagersta.

När jag sedan ska iväg så visar det sig att den väg som var planerat att jag skulle springa var ett industriområde som var stängt så under över 1 timme höll jag på att försöka att komma rätt så det blev en del extra. Så en sträcka som skulle ta en halvtimme tog 2 timmar.

Sen matar jag på och det känns som att sträckan är en enda stor nedförsbacke och jag älskar ju nedförsbackar.

När jag har en mil kvar blir jag uppmött av mina fantastiska vänner och dom har picknickkorgen fylld med allt det en långlöpare behöver som Citronfanta och Bounty och massa annat gott.

Sen får jag sällskap av Niklas sista milen som blir en ganska tuff mil, iallafall dom sista 7 km, och hur det än är så är dom sista 7 km alltid dom tuffaste.

Tillslut når vi Stora Tolsbo i Söderbärke som är målet för detta äventyr och jag blir uppmött av familj och vänner.

När ett äventyr är klart så blir allt så otroligt tomt när man nått målet men självklart firade jag detta på kvällen för det med firande är otroligt viktigt.

Jaha tänker du säkert, fanns det inga skavanker? Jodå, självklart men jag är sådan som försöker att inte lägga så mycket energi på det negativa utan fokusera på det positiva men visst fanns det saker som inte var 100.

Jag brände mig ganska rejält på en axel och en vad som jag uppmärksammade för sent, det var faktiskt otroligt onödigt. Jag har även problem med min fot som jag gjorde illa tidigare i somras, därav delade jag upp löpningen men trots det hade jag smärtor på kvällarna men med lite omsorg var den alltid bättre på morgonen.

Nu är det inte många dagar kvar tills det är dax för Vikbovändan och jag börjar oroa mig lite för foten men jag försöker tänka positivt, att det kommer bli bra och jag ska försöka få lite behandling och sköta om den så det blir nog bra. 

2022-06-29 - Det fjärde inlägget - 38 dagar kvar till loppet

Nu är det lite drygt en månad kvar till starten på Häv och Gräv Vikbovändan och jag har haft lite otur i min träning då jag under ett långpass gjorde illa min fot. Egentligen vet jag inte vad som hände men helt plötsligt small det till i foten och sen låg jag där på marken och hade en sån smärta så jag trodde foten var trasig och att löpningen för denna sommaren skulle vara över!

Det visade sig att det var ledbandet som fått sig en smäll och efter några dagar så var det redan bättre men absolut inte springbart. Så under några veckor har det varit alternativ träning som har bestått av mycket styrketräning och Högintensiv intervall träning på Acid Training Bromma som är en fantastisk träning där man i grupp arbetar sig igenom dom olika pulszonerna i intervaller med hjälp av pulsband, cykel, skierg, rodd och löpband som för mig fick bestå av powerwalk.

Under midsommarhelgen tog jag en liten löptur i S:T Anna och det visade sig att foten ser ut att hålla vilket gör att jag kommer starta min semester med ett litet löpäventyr under vecka 27.

Då vi som familj ska till vänner i Söderbärke i Dalarna så tänkte jag att jag tar mig dit för egen maskin via Strömsholmskanalen.

Jag kommer den 4 juli cykla från Hässelby i Stockholm till Västerås, ca 10 mil vilket kommer bli en liten utmaning i sig då jag inte har suttit på min cykel på 2 år. I Västerås kommer jag byta ut cykeln till löparskor och under 4 dagar ta mig dom ca 12 milen från Västerås till Smedjebacken.

Det bästa med löpäventyr är att man själv tar sig från A till B. Jag följer bara en plan och det ända jag behöver tänka på är att nå mitt mål under dagen. Det är verkligen återhämtning för mig.

Följ gärna mitt äventyr på instagram @actionlinda_

2022-05-30 - Det tredje inlägget - 68 dagar kvar till loppet

Det var här allt började! För nästan exakt på dagen för 4 år sen gick jag i mål med mitt första löpäventyr. 

Det började några månader tidigare med att jag hade det lite tufft i livet vilket gjorde att jag började fundera på vad jag ville och en dröm som jag hade var att söka till en äventyrsutbildning som heter Adventure academy. Man ansöker till utbildningen genom att presentera ett äventyr och jag hade sedan länge ett äventyr klart för mig i huvudet men trots det vågade jag aldrig skicka in ansökan. 

Jag valde istället att genomföra mitt äventyr den våren som jag hade lagt ner mycket tankar på under det senaste halvåret. Jag skulle ta mig från Stockholm till Göteborg via Göta Kanal. Under 7 dagar tog jag mig Stockholm - Mem med cykel och från Mem - Sjötorp löpandes. Sjötorp-Trollhättan med cykel för att sedan från Trollhättan springa till Göteborg. 

På sträckan Stockholm-Sjötorp hade jag både support och sällskap. Sjötorp-Göteborg var jag ensam vilket var en stor utmaning på den tiden. Sträckan blev 300 km cykel 300 km löpning och jag avslutade allt med att springa Göteborgsvarvet. 

Göta kanal äventyret förändrade mig på många sätt och framförallt gjorde det att jag vågade skicka in ansökan till Adventure academy och den utbildningen är det bästa jag har gjort och det gjorde mig modig på riktigt!

Efter den utbildningen har det rullat på med löpäventyr och jag har bland annat gjort följande:

Sommaren 2019 sprang jag 600 km på 14 dagar runt Gotland. Det äventyret var mitt slutprov för Adventyr Academy http://www.adventureacademy.se/

Sommaren 2020 blev det ett annorlunda äventyr då jag insjuknade covid-19, 5 veckor innan jag skulle iväg på mitt tänkta äventyr. Jag blev ganska sjuk så jag låg i hög feber i  nästan 3 veckor vilket gjorde att jag fick tänka om Så det blev ett skärgårdsäventyr i Stockholms skärgård som anpassades efter min dagsform. Det blev 15 timmars löpning och 12 timmars vandring under 5 dagar. 

Förra sommaren sprang jag ett löpäventyr i min farfars fotspår och sprang hela Kungsleden på 431 km under 14 dagar med 10 kg packning på ryggen. 

Det här är  Gustav Holger Lindgren och hästen Lisa 1925 någonstans på kungsleden.

I mitten av 1920-talet arbetade min farfar med att rösa sträckan mellan Abisko och Kvikkjokk eller “Huhttán” som platsens samiska namn är och som 1928 fick sitt namn Kungsleden.

I december sprang jag Stockholm - Norrköping för samla in pengar till musikhjälpen.

Med det i bagaget tänker ni kanske att Vikbovändan inte är någon match för mig men så är det verkligen inte. För en sak ska man veta: att när det gäller träning så kan man inte leva på gamla meriter och man blir bra på det man tränar inför. Jag har haft en tuff höst och vinter som tyvärr gjort att min egen träning fått hamna långt ner på prioriteringslistan och detta har gjort att jag är långt ifrån att klara att springa 45 km, så är det faktiskt!   

Nu är jag i full gång med träningen och vem vet, kanske kan det blir ett litet enklare löpäventyr under sommaren.

I mitt nästa blogginlägg kommer jag berätta mer om det och om hur jag tänker kring träningen inför Vikbovändan samt hur jag gör för att hålla motivationen uppe under sommaren när det är så mycket annat man vill göra.  

Vill du läsa mer om mina äventyr så hittar du det på https://www.actionlinda.se/

2022-05-02 - Det andra inlägget - 94 dagar kvar till loppet

Linda Lindgren heter jag och är 48 år. Jag har fått den stora äran att få blogga lite här om hur jag förbereder mig inför mitt deltagande på Häv & Gräv Vikbovändan den 6 augusti där jag ska springa 45 km. Detta ska bli otroligt roligt då jag är uppvuxen i Söderköping.

När jag fick reda på att jag skulle få detta uppdrag och hade vägarna förbi Söderköping så var jag bara tvungen att stanna till och ta en liten löprunda i mina egna fotspår.

Det blev en fantastisk liten stadsrunda med många härliga minnen.

Jag startade min runda på Munkbrogatan 18 där jag är uppväxt.

Sedan fortsatte jag mot Rådhustorget där jag under tonåren bodde och det kanske inte riktigt alltid var det bästa stället att bo på för en tonåring då torget var en stor samlingsplats.

Rundan fortsatte till Ramunderskolan där jag har tillbringat många timmar även om dom inte alltid var i skolbänken.

Jag fortsatte upp mot Kullborg och jag vet inte hur många gånger jag gick upp och ner för den backen men inser att den är inte är så lång som man tyckte på den tiden.

Jag fortsätter mot Kreatursvallen där det har spelats massa fotboll på sommaren och såklart var det bandy på vintern.

Självklart måste jag springa genom underbara Drothemskvarteren och en sväng förbi Sankt Laurentii kyrka innan jag är tvungen att bege mig till bilen.

Tänk vad mycket minnen en liten löptur kan ge. Det är det bästa med löpningen, att man bara är här och nu med sina egna tankar .

Nuförtiden är jag bosatt i Hässelby i Stockholm med min man och mina två underbara tjejer på 16 och 13 år.

För ungefär 15 år sen började jag springa med syftet att tappa vikt och sedan dess har jag inte slutat. Idag handlar löpningen absolut inte om att gå ner i vikt även om jag ibland kallar mig för den “mulliga löparen” Jag är en person som när livet är lite tufft, är lite större och ibland är jag lite mindre och så är det bara. Men trots det är jag alltid löpare .

Här kan man läsa mer om den “mulliga löparen” https://www.actionlinda.se/den-mulliga-loparen-del-1-av-3/

När jag började springa vägde jag 100 kg och under åren har jag fått höra många kommentarer om löparkroppar och massa andra fördomar om att inte bli trodd på när man berättat om hur långt jag har sprungit osv. Detta har jag gjort till min drivkraft men tyvärr har jag fått höra så många historier från folk, både män och kvinnor som har råkat ut för samma saker och som till och med har slutat träna/springa för att dom har trott på alla dessa kommentarer om att det är farligt, eller allt fokus på km tider. Detta har gjort att jag verkligen vill visa att löpning inte bara behöver vara att jaga km tider utan upplevelser.

Så fram till augusti kommer jag blogga om mig och min träning fram till Vikbovändan och där kommer mitt fokus inte vara km tider utan att ta detta lopp som en upplevelsedag i löparskorna utan prestationsångest och jag vill även visa att allt är möjligt och alla kan, bara man vill. Min vardagsträning och lite annat kan man följa på instagram, @actionlinda_

2022-05-02 - Det första inlägget - 96 dagar kvar till loppet

På Häv & Gräv Vikbovändans kickoff presenterades Linda "ActionLinda" Lindgren (i mitten) som årets ambassadör. Här tillsammans med arrangörerna Frida Södermark och Elmina Saksi.

Följ Lindas träningsresa inför Häv & Gräv Vikbovändan

Hej Linda! Berätta om dig själv?
- Jag kommer ifrån Söderköping, men är sedan 1999 boende i Hässelby, Stockholm. Där jag bor tillsammans med min man och våra två barn. Jag började springa för 15 år sedan. 

Du är van vid långa distanser?
- Jag kallar mig för äventyrslöpare och jag springer långt ibland. Jag har bland annat sprungit Gotland runt på 14 dagar, en distans på 60 mil och Stockholm – Göteborg via Göta Kanal där jag cyklade 30 mil och sprang 30 mil. 
Det var en gammal dröm att cykla utmed Göta Kanal. När jag skulle söka till en äventyrsutbildning så var en del i ansökan att man skulle genomföra ett äventyr. Jag vågade inte söka utbildningen men genomförde äventyret ändå. 
I somras sprang jag Kungsleden med 10 kg packning, det blev en sträcka på 43 mil. I och med min packning var jag självförsörjande. 
Sedan dess har jag knappt tränat, skämtar Linda och skrattar. 
Annars brinner jag för ”vanlig löpning”. Alla kan springa. 

Har du deltagit i Häv & Gräv Vikbovändan tidigare?
- Ja, det har jag faktiskt gjort. Men i duoklassen där man varvar cykling och löpning tillsammans med en kompis. Ena gången genomförde jag loppet med en kompis från Söderköping och andra gången tillsammans med min svägerska. Loppet är ett rolig och trevligt sätt att få umgås på under en dag.  

Vad ser du mest fram emot i år?
- Ska bli spännande att springa hela loppet. Det blir en utmaning. Jag jagar vanligtvis inte tider då jag springer men vi får se om jag kan låta bli att göra det denna gång. Tanken är att jag ska njuta av loppet och så jag hoppas på att vi får fint väder.