Några av deltagarna i första ungdsområdet. Från vänster Benjamin Baca, Britta Friberg, Isac Thörn, Tindra Moberg och Maja Fagerstedt

Söderköpings första ungdomsråd – tema ”En meningsfull fritid”

Den 11 oktober hölls det första ungdomsrådet i Söderköpings kommunhus där ett 20-tal elever från Söderköping i målgruppen 13-18 år medverkade. Inför ungdomsrådet träffar jag Anders Palmgren, förvaltningschef för kontoret barn och utbildning för att höra om bakgrunden till rådet.

- Som alla vet har barnkonventionen blivit lag i Sverige. Vi har tittat från ett politiskt- och tjänstemannahåll hur vi kan göra så att barn och ungdomar kan få mer inflytande. Kommunfullmäktige tog beslutet att man skulle bilda ett antal råd.
Sedan tidigare finns ett näringslivsråd, pensionärsråd och tillgänglighetsråd. Man tog utifrån barnkonventionen beslut om att man även bör instifta ett ungdomsråd.
Rådet handlar om att förstärka inflytandet kring frågorna som berör ungdomar, tillvarata deras intressen och verka för att de beaktas i kommunstyrelsen, nämnder och förvaltningar. Rådet ska vara ett referensorgan för frågor som rör ungdomar samt ett forum för kunskapsspridning.

Det är ett jättebra initiativ med ungdomsrådet. Varför har det inte gjorts tidigare och varför tror du att Sverige antog barnkonventionen som lag så sent?
- Vi har inte haft metoden. Det är viktigt att det sker på rätt sätt när det handlar om minderåriga.
Den antogs sent, men konventionen har redan påverkat många av rikets lagar sedan tidigare. Därför tror jag att man inte tyckte det var så bråttom.

Vilka ingår i ungdomsrådet?
- Det är ett råd där politiken möter ungdomarna. Tjänstemännen sköter dokumentationen. Roland Nilsson som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden är också ordförande i ungdomsrådet och för frågorna vidare till kommunfullmäktige.
Inför starten funderade vi mycket kring hur vi skulle göra. Det föll sig så lyckosamt att samtidigt som vi skulle starta rådet, så hade BRIS (Barnens Rätt I Samhället) tagit fram en metod för att arbeta med ungdomar och barns inflytande vid namn ”Expertgrupp barn”.
Länsstyrelsen fick i uppdrag att arbeta med projektet och hjälpte oss att söka bidrag för att kunna utbilda ett tiotal tjänstemän i metodiken som handlar om hur man får barn och ungdomar att få ett inflytande på riktigt.
Vi ska jobba med ungdomarna på deras villkor. Vi är en föregångskommun som arbetar med Expertgrupp barn i Östergötland.

En viktig del i projektet är att det ska göras på riktigt. Vi vill hitta en meningsfull fritid för barn och ungdomar i kommunen. Därför att vi tagit fram en projektledare, Johanna Hellstrand, enhetschef vid kultur och fritid samt en projektgrupp bestående av medarbetare från serviceförvaltningen, barn- och utbildningsförvaltningen samt socialförvaltningen.
För att nå barn och ungdomar till rådet har vi gått ut till skolorna Ramunder, Waldorf, Nyströmska skolan samt via sociala medier för att även nå ungdomar från Söderköping men som studerar i Norrköping. Vi har fått god respons och ser fram emot att träffas på måndag.

Anders Palmgren, förvaltningschef för kontoret barn och utbildning med utbildningsmaterialet i metodiken ”Expertgrupp barn”.

Har den tidigare debatten om fritidsgården Focus påverkat bildandet av rådet?
- Det är en viktig fråga. Vad vill ungdomar ha? Det är inte självklart att vi vuxna har det rätta perspektivet. Ungdomar vill ses på en parkering med epatraktorer och tycker det är meningsfullt medan vissa vuxna inte gillar det. Många tycker E-sport är meningsfullt. Vi måste se fritid ur ett brett perspektiv.

Projektet meningsfull fritid ska vara klart i februari 2022.
Vid mötet ska vi behandla vad vi gör bra och vad som kan utvecklas.
Det handlar inte bara om aktivitet, det ska finnas trygga vuxna som hjälper barnen att göra kloka val som att hålla sig borta från droger och annan kriminalitet.

Projektet pågår under den pågående mandatperioden. Vi ser att det är mer meningsfullt att ses under en längre tid och att träffas två till tre gånger på ett år.
Det ska finnas olika teman och vi får se hur det fortlöper. Exempelvis) Trygghet – många känner sig inte trygga i vissa situationer. När känner man sig trygg? Hur ser pojkar och flickor på sin vardag?

Kommer det vara samma ungdomar som deltar vid råden?
- Tanken är att vi ska ha ungdomar som är intresserade av respektive fråga.
Den här gången gick vi igenom elevkår och elevråd. Men sen när ungdomarna vet vad det handlar om kan vi gå ut mer brett.
Ingen ungdom kan föra talan för alla ungdomar. De som kommer representerar sig själva även om de säkert diskuterat i grupp i skolan.

Rådet blir ett sätt för ungdomar och barn att få inflytande på riktigt. Skolan är duktiga på det med skollagen i ryggen. Men det finns många andra processer, som när man bygger i samhället – tänker man då på barn och ungdomars bästa?
En problematik som man ser i Sverige är att man inte tycker att vi gjort det på riktigt.
Jag ska gå en utbildning i barnrättsstrategsutbildning för att lära mig hur man kan lyfta upp barnfrågor i min roll som förvaltningschef.

Så blev det dags för det första rådet. Jag träffar några av ungdomarna på plats i kommunhuset.

Vad tycker ni har varit bäst här idag?
- Det var mest intressant att delta, få framföra sina åsikter och göra sin röst hörd för att göra samhället bättre. Att vi ungdomar får vara med och tycka till om vad som ska hända.
Alla var engagerade, det framkom bra idéer och vi känner att vi fick gehör.

Kan ni ge exempel på några av idéerna som lyftes?
- En plats där man kan umgås! En fritidsgård som inte är knuten till en skola. Fritidsgården Focus känns som den är till för Ramunderskolans elever och blir inte lika inbjudande för ungdomar vid andra skolor. Vi vill att den ska flyttas till en annan plats eller att man försöker ändra så att det inte är så många elever där under skoltid då den idag blir ett sammanhang för Ramunderskolans elever.
Kulturskolan, fritidsgården Focus och Ramunderskolan använder samma typsnitt… De övriga skolorna som ligger längre bort får inte vara med lika mycket. Det bidrar till grupperingar – men tanken med fritidsgården är ju att den ska vara till för alla. 

Önskemål om fritidsaktiviteter såsom TV-spel, pingis, fotboll med mera. Alla har inte aktiviteter att gå till efter skolan.
En hemsida där det står vad som händer för ungdomar i kommunen.

Ungdomars trygghet. Det är viktigt att det finns upplysta platser att vara på, så man inte drar runt på stan och hamnar i fel sällskap.
Det har varit en negativ utveckling mot att det inte känns så tryggt. Det är viktigt att det finns poliser som cirkulerar på kvällarna och att man håller koll på ungdomarna. Nu håller man till på olika platser på stan, vissa med sina epatraktorer, andra smäller smällare...

Det har skurits ned på fritidsgårdens öppettider och resurser för att ha mer öppet p.g.a. ekonomin. Det är lätt att man drar ut och bara hänger på stan, så det skulle vara bättre med mindre öppet på dagtid till förmån för kvällar under hela veckan.

Från vänster: Johanna Hellstrand, enhetschef vid kultur och fritid, Susanne Stålhammar, samordnare för mänskliga rättigheter med fokus på barnens rättigheter som arbetar på Länsstyrelsen, Anders Palmgren, förvaltningschef för kontoret barn och utbildning, Cecilia Karlsson, Områdeschef samlad elevhälsa och Roland Nilsson, ordförande i barn- och utbildningsnämnden är också ordförande i ungdomsrådet.

Jag träffar Johanna som fungerar som projektledare och Roland som är ordförande i ungdomsrådet. Hur upplevde ni det första ungdomsrådet?
- Det var lyckat med många intresserade ungdomar som framförde kloka och kreativa idéer. Det framkom många fina tankar om hur man vill utveckla en meningsfull fritid i kommunen.

- Vi politiker är mycket nöjda med ett väldigt bra gensvar. Det är ett bevis på att vi lyckats. Nu är det stora förväntningar på om vi kan möjliggöra önskemålen. Det blir svårt att mötas nästa gång om vi inte kunnat åstadkomma resultat.

Fritidsgården fördes på tal – kände ni till problematiken?
- Ja och det är viktigt att vi kan hitta en lösning. Den måste breddas och engagera alla ungdomar -oavsett vilken skola man går på. Det är viktigt att samverka med kultur och fritid, med olika föreningar, näringslivet och att ungdomarna kan få testa på aktiviteter.
Det finns anledning att fundera på hur vi i högre grad kan samverka för att möta ungdomarnas önskemål.

Det framkom också frågor kring busstrafiken som är svåra att göra något åt, då vi helt enkelt inte har rådighet över den. Men vi ska inte ge upp. Man kanske kan ordna transporter ändå. Men det är också en ekonomisk fråga.
Nu handlar det om att prioritera och visa snabba resultat på några områden. Det är viktigt att ungdomarna ser att det händer saker – även om den demokratiska processen är långsam.

Jag hörde att tanken är att sammankalla ungdomsrådet två till tre tillfällen per år?
- Ja vi kan inte ha det för ofta. Det blir svårt att hitta framgång om man ses för tätt. Spännande att se vad det blir för fokus nästa gång.

Blir temat ”En meningsfull fritid” även nästa gång?
- Det är inte bestämt. Det första rådet utgick från ”en meningsfull fritid”. Eventuellt kan nästa handla om trygga rum.
Vi är angelägna om att det fortsatta arbetet blir förvaltningsövergripande. Vi har två förvaltningar till och de behövs indirekt dom också. Det är styrkan att man jobbar på bredden.

Det känns som en angelägenhet med ett ungdomsråd varför har man inte haft det tidigare?
- Bättre sent än aldrig. Det är en svaghet att det inte funnits. Vi har påtalat behovet och det är naturligt då de andra råden finns.
Det finns en nationell organisation - Sveriges ungdomsråd som vi har haft kontakt med. Vi har förberett för ungdomsrådet under tre års tid, med förberedande samtal med tre ungdomar från Waldorf-, Ramunder- och Nyströmska skolan. Kommunfullmäktige tog beslutet för 1,5 år sedan men pandemin kom emellan.

Frågorna har blivit mer och mer fokuserade med tiden.
Barnkonventionen styr det hela – det är en skyldighet att göra en barnkonsekvensanalys så det ligger i tiden.

Ni nämnde att det var bra samtal vid borden.
- Ja, alla vid borden ska få chansen att tala. De som deltog kom frivilligt och ville vara med. Det var ungdomar som känner ansvar är vana att vara med och ta beslut i exempelvis i elevråd. De vågade prata även om de inte kände varandra. Det gick fort att få i gång samtalen tillsammans med kuratorer som agerade samtalsledare.

Vid träffen medverkade även Susanne Stålhammar, samordnare för mänskliga rättigheter med fokus på barnens rättigheter som arbetar på Länsstyrelsen.
- Vi är med för att vi erbjöd utbildning i ”Expertgrupp barn” till alla kommuner under våren. Söderköping deltog, med fler medarbetare.
Det är ett sätt för oss att arbeta i det uppdraget vi har att stärka tillämpningen av barnens rättigheter i hela länet, men vi ska också själva lyssna på barn och unga vad de tycker eftersom vi många gånger har dom som indirekt målgrupp. I stället för att vi på Länsstyrelsen bjuder in till samtal så är det bättre att vi samarbetar med kommuner som kan bjuda in barn och unga på ett lite mer naturligt sätt, i en mer naturlig miljö. För att därefter få ta del av resultaten.
Vi tycker det är ett bra sätt att testa och stötta i uppdraget men också ta del av ungdomarnas synpunkter.

Har ni varit med på fler kommunala träffar?
- Nej detta är den första som arbetar efter utbildningen i ”expertgrupp barn”. Det är spännande och roligt. Jag har varit med i andra sammanhang, där det är så slående att många vuxna är oroliga för vad barn ska tycka, när de väl får tycka till. Men här har man fått se goda exempel på relevanta och konkreta saker som de önskar att kommunen ska åtgärda för att ha en meningsfull fritid.
Det verkar som att politiker och tjänstemän ser att det finns saker de kan jobba vidare med. Vissa är mer enkla att åtgärda och vissa delar behöver kommunen jobba vidare med i den politiska processen. Sen finns det önskemål som ligger utanför det kommunala ansvaret. Jag tycker det var jättekul och positivt att följa och se vad som händer idag, och ser fram emot att ta del av resultaten framöver.

Jag ställde frågan till övriga varför man inte skapat ett råd tidigare, vad tror du det beror på?
- Jag tror att utbildningen ”expertgrupp barn” fungerat dels för att metoden ger stöd hur man genomför själva samtalet men det ger också bra verktyg för hur man ska planera innan så man förstår vad man sätter i gång. Det ger ett sammanhang för barnen som deltar, vad som förväntas av dom samt att man har en plan för hur man återkopplar.
En del som kan vara svårt är hur får man representation från ”alla” barn. Det är en utmaning som kan göra att man inte tar arbetet vidare. Idag visar Söderköping att de tar initiativet och börjar någonstans. Så får man lära sig att hitta en systematik om frågor som rör alla barn och ungas liv. Det är väldigt betydelsefullt att få deras tankar och inspel om det.
Det blir tryggt att ha verktygen för att göra det, man är fler förvaltningar, fler som fattar beslut om att lyssna och att man är fler som kan ta emot resultatet.

Text och foto: Daniel Serander