Spökplanet.

Jag stiger ombord på ett av spökplanen - de flyg som nu trafikerar världens populära turistmål - fast utan passagerare, eller med ytterst få. Trots att det inte är lönsamt fortsätter de att flyga. Rädslan att förlora attraktiva start- och landningstider är för stor.
Det känns därför overkligt när jag tittar mig om i mitt tomma jätteplan, en Boing 787 ”Dreamliner”. Planet är dimensionerat för uppemot 300 passagerare men i ekonomiklassen kan jag endast se ett tiotal.
Nä, det känns inte riktigt optimalt att ge sig ut och resa i dessa coronatider.
Dessutom, med tanke på miljön, nästan lite skamligt att fara iväg i ett nästan tomt plan. Fast oavsett om jag är med eller ej så fortsätter planen att flyga - resonerar jag som ett försvar. För suget att få komma ut och resa överväger mina betänkligheter. Det är nu två år sedan jag senast var på långresa. Så när Thailand i november lättade på karantänreglerna, från tio till ett dygn i karantän, kunde jag inte motstå frestelsen.
Men att komma åt det åtråvärda ”Thailandspasset”, även kallad ”test and go”, var ändå en komplicerad process. I ansökan krävde myndigheterna en QR-kod med en rad digitala uppgifter - kopia att jag var fullvaccinerad, uppgift om förbetalt karantänhotell, kopia på flygbiljett och skriftligt intyg från försäkringsbolag att jag var försäkrad för femtiotusen US dollar. Kopia på giltigt pass förstås och en hel del uppgifter om privata förhållanden, exempelvis vem man kan kontakta i händelse av covidsjukdom. Dessutom ett svindyrt, nytaget PCR-test, som fick vara högst 72 timmar gammalt innan avfärd.

Men allt gick bra och när jag utvilad, efter att ha kunnat sova på tomma säten, landar i Bangkok står det i ankomsthallen personal med skyltar framför sig. På en av dem kan jag läsa mitt namn. Det känns som ett trevligt välkomnande och jag förs snabbt i bil till närmaste sjukhus för ett PCR-test. Hotellet jag skall bo på är ett s.k karantänhotell, ett hotell som uppfyller de krav som myndigheterna ställt, alltså att jag skall vara isolerad ett dygn i väntan på svar från testet.
Mitt hotell har jag själv valt ut. Det ligger i för mig välkända kvarter, just i anslutning till Bangkoks livsnerv, floden Chao Praya. Jag har också valt hotellet för att det har en swimmingpool på taket. Så efter att ha lämnat kylan där hemma ser jag mig sitta med en drink vid poolen och blicka ut över trafiken på floden. Men från hotellet och myndigheternas sida hade man tänkt annorlunda.
Jag möts i foajén av personal fullt utrustad för att ta emot covidsmittade personer. Så istället för mitt tänkta lyxrum med magnifik utsikt förs jag till ett mindre standardrum med fönster ut mot en bakgård. Här skall jag stanna ett dygn. Du får inte lämna rummet säger de, men inget att oroa sig för. Här finns allt du behöver, inklusive mat i en plastpåse utanför dörren.

Sprit och temp - kombo.

Room service.

Men så kommer mitt PCR svar, och som väntat är det negativt. Jag är nu fri att resa runt i Thailand under en månad. Men först får jag med mig ett PCR-kit för självtest. Testet skall tas om en vecka och resultatet skickas in till hotellet för granskning - glöm inte det blir jag uppmanad till. Och sist men inte minst - kom ihåg att alltid bära munskydd. Får bara tas av när du skall äta och dricka. Om polisen kommer på dig utan munskydd kan böterna bli höga, upp till 20.000 bath (ca 6 000 kr).
Jag tackar för råden och med min nyvunna frihet ger jag mig ut i Bangkok.
Den första aktiviteten blir att uppsöka Bangkok International Dental Center (BIDC) och min tandläkare, dr Phisak. Vi har nästan blivit som vänner efter alla år jag regelbundet besökt honom. Men, frågar man sig hemmavid, hur kan du ha en tandläkare i Bangkok, så långt bort, och vad händer om du plötsligt får problem tänderna? Inga problem, svarar jag. Jag har tjänat mycket på de betydligt lägre kostnaderna i Thailand, så en extra resa vore bara en bonus för mig.

Hos tandläkaren i Bangkok.

Nu vill jag åter besöka för mig välkända och kära platser.
Det börjar med buss de 30 milen öster ut, till staden Trat, nära Kambodjas gräns. Härifrån tar jag färjan över till den ljuvliga ön Koh Chang - elefantön. Men det är en sorglig syn som möter mig. Den populära ön är helt tom på turister, i alla fall västerländska. Butiker har slagit igen, restauranger står halvtomma, hotell och bungalows har sänkt sina priser med 50 %, trots att det egentligen är högsäsong. Och de fantastiska stränderna ligger mer eller mindre öde. Jag besöker min gamla vän, Pithai, som hyr ut små bungalows vid stranden. Och han är bedrövad, inte en enda gäst den senaste månaden.

Öde strand på Koh Chang.

Väl tillbaks i Bangkok kopplar jag av med med en tur på Chao Praya river. Som en slags lokaltrafik trafikerar båtar floden kors och tvärs fram och tillbaks. För några kronor kan man i timmar resa upp och ner för floden och uppleva Bangkok ur ett annat perspektiv. Att studera Bangkok ur ett annat perspektiv är också att ge sig upp i Thailands högsta byggnad, den ytterst märkliga skapelsen ”Mahanakhon” (Kings power). På toppen har man en storslagen utsikt över Bangkok, särskilt vid solnedgång. 
Och jag vill lova, det är ett äventyr att ge sig ut på det utskjutande glasgolvet, med 300 meter fritt fall under sig.

Solnedgång över Bangkok med floden Chao Phraya.

Mahanakhon. Thailands högsta byggnad.

Glasgolvet (Sky Walk) 300 meter över havet.

Sammanfattningsvis - jag har vandrat på öde stränder och besökt populära turiststråk, bl.a. den berömda träffpunkten, Kao San Road, nu helt ödelagd. Sett och lidit med ägarna till alla nedstängda affärer och restauranger som varit beroende av turister. Hotell som sänkt priserna med hälften efter att pandemin slagit till. Jag har tvingats ta tempen för att få åka tunnelbana. Burit munskydd dygnet runt och blivit utskälld på 7-Eleven för att munskyddet glidit ned under näsan. Så roligt att få återvända men sorgligt att se hur stora delar av Thailands näringsliv och turistindustri nu går på knä.
Men när jag återvände till Sverige och Arlanda var det som att pandemin inte existerade här. Inga munskydd, ingen kontroll, inga frågor, ingenting. Bara att sätta sig på tåget och åka hem.
Smittläget förändras nu snabbt och i det följer förändrade restriktioner för inresor till olika länder. Det är bara att följa utvecklingen och hoppas att läget stabiliserar sig så att Thailand, likt flera andra länder, kan återgå till det normala igen.