Så var första upplagan av Söderköping OCR

I helgen gick Söderköping Obstacle Course Race av stapeln. En rafflande hinderbana med 40 spännande hinder. SP är mediapartner och bevakade den första upplagan på Petersburg.

Den blivande brudgummen Mikael Olsson Rundqvist var spänd inför hinderbanan.

Bland första årets deltagare träffar jag Mikael Olsson Rundqvist. Att det blir en intervju med honom beror bland annat på antalet som står vid honom samt hans något udda klädsel. Det visar sig inte helt oväntat att det är hans svensexa och att hinderbanan är en del av hans dag.

Idag ska du motionera?
- Det verkar så, en mycket bra start på dagen. Jag har laddat upp med kolhydrater så det är bara att köra.

Du är van att köra obstacle course race?
- Vad skulle jag köra sa du, skämtar Mikael och fortsätter. Ja, men det är något jag kör ganska ofta. Det får gärna vara många hinder med klättring.

El-chockshindret lär vara populärt också. Vet du vad som väntar under resten av dagen? Det här är bara början?
- Det blir kul! Jag är rädd för det. Det kanske inte blir någon fortsättning av dagen efter detta…

Några andra som är taggade är vännerna Elin Jonsson, Jenny Idermark, Nadja Lyhykäinen och Jennifer Svedlind från Norrköping och Sörmland.

Hur har ni laddat inför det här?
- Med havregryn och kaffe.
- Jag har legat sjuk i veckan så jag är glad att vara här. Jag har laddat med medicin, ingefära och citronshots, honung, te - bra mat och extra mycket choklad.
- Laddat på med kolhydrater.

För samtliga utom en är det första gången som de deltar i ett obstacle course race. På frågan om ”veteranen” coachat sina vänner får jag svaret:
- Nej, de får lära sig den hårda vägen, säger hon och skrattar.
- Jag tar det lite om det kommer. Vår taktik är att vara väldigt noga med var det behövs långa respektive korta personer. För vi har ju lite längdskillnader i laget. Så ibland kanske det är smart att ha en kort smidig som prövar att ta sig igenom först så att hon kan hjälpa till och vice versa.

Vad var det roligaste med att delta i ett sådant här evenemang?
- Jag tycker bara att det är kul med hindren, att få utmana sig själv och med adrenalinkicken det ger. Målet är ju att få med hela laget över alla hinder.

Är det el-hindret som ni ser mest fram emot?
- Jag har lite dålig koll på vilka alla hindren är men el-hindret är väl det vi har mest koll på och det som känns jobbigast. Men ambulansen står ju här, så det är perfekt. Då kan man ta sig igenom och bara stöpa rätt in i ambulansen, säger tjejerna och skrattar.
- Nej, men det ska bli kul. Hinder som har mycket höjdskillnad är väl de vi ser mest fram emot. Det är ju svårt att ta sig uppåt, så det är väl där man får samarbeta mest. Där kommer det väl bli roligast. Eller om det är någonstans där någon blir lerig och man får heja på.

Från wellness-företaget Beach Arena i Linköping hade ett stort och glatt gäng anmält sig till dagens utmaning!

För de yngsta hinderbaneentusiasterna fanns Putte & Mammuts barnbana.

För arrangören Daniel Pettersson är det fullt upp under dagen. När jag springer på honom är han i färd med att förbereda ett av banans näst sista hinder med traktordäck.

Hur känns det idag?
- Äntligen är det dags! Rösten är borta, det har varit slitiga dagar med larm på kl. 04:30 den senaste veckan. Nu håller jag mig borta från startområdet ett tag. Idag ger sig ca 580 anmälda ut i banan. Det är jätteroligt att det blev ett högt tryck på startplatserna. Jag ser fram emot kommande års uppsättningar och att kunna göra banan ännu vassare!

Hur var känslan när hindren kom på plats?
- Den stora delen kom igår och då kändes det på riktigt när man såg banan bli komplett. Det är lite som när man bygger ett hus. Det är först när innerväggarna är på plats som man får helhetskänslan.

El-hindret verkar spännande. Det smattrade härligt när jag gick förbi och installatören verkade nöjd.
- Ja, jag tror han hade behörighet, säger Daniel och skrattar. Det kommer nog att kännas. I hindret innan ska deltagarna simma genom en vattencontainer.

Jag pratade bland annat med en blivande brudgum som har det här som del av sin svensexa.
- Kul! Jag hörde att någon skulle springa två varv men jag tror att hen kommer ångra sig. Eftersom de skulle upp för ”Ramundertrappan” två gånger per lopp…

Ja, el-hindret väcker en hel del uppmärksamhet. Hindret i fråga är sponsrat av El och maskin i Söderköping där Björn Wahlman arbetar.

Vill du berätta om hindret ni har ordnat?
- Det är bara ett el-aggregat och lite stängseltråd. Det är väl 10 000 volt. Men det är ingen farlig spänning. Det gick åt 430 meter tråd och var mer arbete än vad jag trodde på förhand.

Några deltagare har vågat sig fram och känt på förhand där vissa tyckt att det var väldigt klent och en del har inte vågat att känna på det alls.

Har ni några från företaget som deltar?
Ja, flera stycken. Jag kommer inte vara med, men någon måste ju sköta om det här också.

Så är det dags för den första startgruppen och ett gäng om 20-30 deltagare ger sig av på dagens stora äventyr i det vackra vädret. Med hänsyn till deltagarantalet så är det förhållandevis tätt mellan starterna även om viss tid krävs emellan för att undvika trängsel.

Mikael Olsson Rundqvist kämpar på i spåret. 

Några av banans hinder. 

Ett av hindren var att ta sig över Göta Kanal. Foto: Anna Lund.

Teamwork på hög nivå. Foto: Anna Lund.

Filmbolaget Cray Pictures bjöd på ett effektfullt hinder. Foto: Anna Lund.

Vid tredje starten möter jag en man som är utklädd till superhjälte. Nyfiket går jag fram och han leder mig till gruppens ledare, som visar sig vara Herbert Gutierrez eller för dagen mer känd som antagonisten The Joker från Batman.

Ni är ett helt gäng utklädda deltagare här idag, är ni del av ett företag eller organisation?
- Nej, vi är ideella och från olika delar av landet. Vi är ett gäng glada amatörer som springer omkring och avdramatiserar ”obstacle runs”. Från början så trodde jag nämligen att det var bara var elit-tränade som kunde delta i den här typen av evenemang. Sen blev vi fler som började springa tillsammans i olika lopp och tävlingar utklädda till olika karaktärer och nu utgör vi en grupp som heter Fun Squad. Vårt mål är att få barn i rörelse och vi har startat upp flera lopp både i Sverige och utomlands.

Ett annat mål är att samla in pengar för olika välgörande ändamål, i år för Barncancerfonden. Vi brukar lyckas samla ihop 15-20 000 tack vare fin hjälp med marknadsföring av gruppen med mera.

Vårt första obstacle course race var 2014 när vi körde ”Superior race” med Gladiatorerna från TV4s program. Jag började bråka med ”Pansar” fick kramp, varpå jag fick hjälp av Pedro eller Flash som han är utklädd till idag.

Vad tror du om dagens eskapader?
- Det här kommer att bli roligt. Det där är min dansbana, säger Herbert och blickar ut mot el-hindret. Jag ska bara observera var och hur länge jag ska dansa.

Man ska ju bada lite innan också precis…

- Är det så? Nej, det gör inte jag för jag vill bara ha stötar och jag ska börja förbereda dansen redan nu… sedan ska vi tävla om vem som kan hålla ut längst där.
Det blir spännande det här, det blir mitt 23:e lopp för i år. Förutom hinderbanor är det halvmaraton, trail och 10km, Midnattsloppet… Men det är bara vid hinderbanorna som jag är utklädd och de andra loppen är bara vanlig dödlig Hebbe.

Området fylls med deltagare, sponsorer och åskådare.

En av dagens hejarklackar!

Vid målgången väntar påfyllnad av energi och vätska.

Strax efter mitt samtal med Herbert och de andra karaktärerna dyker de två första motionärerna över mållinjen. Det visar sig vara Arvid Harrby Borgö, Ljungsbro och Anna Djuvfeldt, Linköping.

Starkt jobbat! Hur kändes det?
- Det var ett bra och ambitiöst första lopp, bra att pengarna gick till forskning och välgörande ändamål, kanske lite barnsjukdomar då det skulle ha varit bra med lite bättre skyltning i spåret. Men jag hoppas det blir en ny upplaga 2026, berättar Anna.
- Jag håller med, men det var ett bra första lopp med många hinder, konstaterar Arvid.

Är ni vana att köra den här typen av lopp?
- Ja, jag är van att köra OCR-lopp, berättar Arvid. Jag hoppas de börjar med tidtagning om det blir en ny upplaga nästa år.
- Jag springer mest vanliga lopp, men testade ett obstacle course run i Linköping i våras. Det är det enda hinderbaneloppet jag har kört innan. Men det var roligt så jag tänkte att jag skulle köra det här också, säger Anna.

Hur upplevde ni el-hindret?
- Jag kände faktiskt inte av det när jag sprang igenom det, berättar Anna.
- Jag hoppade över det, avslutar Arvid.

Först över mållinjen bland herrarna kom vännerna Fredrik Pettersson och Victor Sani från Söderköping.

Grattis till målgången. Hur upplevde ni loppet?
- Det kändes jättebra. Det var ett jättebra arrangemang på en fin bana som gick lugnt och fint. Jag hoppas det blir ett återkommande evenemang, säger Victor.
- Jätteroligt! Det var en oväntad strömchock i slutet, den var jag inte beredd på riktigt. Vi körde egen tidtagning och landade på 54 minuter och 54 sekunder, säger Fredrik.

- Hindren är skitbra och jobbiga. Ramundertrappen är en favorit. Det är ju Södertköpings stolthet på något sätt och därtill så fruktansvärt jobbig, konstaterar Victor.
- Jag gillar hindren där man klättrar upp på lite höjd och därefter får hoppa ned, det är roligt. Men summa summarum är jättebra. Bra variation. avslutar Fredrik.

Herbert aka "The Joker" och andra karaktärer och hjältar vid målgången. Foto: Anna Lund.

Mediasponsorn Söderköpings-Posten tackar för ett trevligt evenemang och ser fram emot en ny upplaga av Söderköping OCR 2026!

Text och foto: Daniel Serander