Camillas träningsblogg inför Häv&Gräv Vikbovändan

Camilla Stigsdotter Petrini är årets ambassadör för vändan.

Vikbovändan 2026 🏃‍♀️💨

Förberedelserna har pågått hela juli, och vilka löppass jag har fått uppleva under just den månaden! Korta, långa, ensam, med sällskap och mestadels i solsken. Jag bara älskar löpning! ❤️

En förkylning satte stopp för det sista halvlånga löppasset, men jag resonerade att den viktigaste träningen redan var gjord. Ett eller två pass mindre skulle inte göra någon större skillnad.

Loppdagen – 8 augusti

Jag var inte supertaggad på att springa 45 km när jag vaknade. Jag packade ner det jag skulle ha med mig och åkte till Östra Husby, där jag var på plats en timme före start.

Jag såg Elmina och Frida, startplatsen och hörde Vikbovändans egen låt ljuda över området. Då kom det där pirret i kroppen som alltid infinner sig när starten närmar sig. Jag hann hälsa på flera deltagare som skulle springa, cykla eller köra duo. Ännu mer glädjekänslor! 🥰

Väl på plats i startfållan kände jag mig redo. Prestationsångesten var som bortblåst. Jag är lyckligt lottad som är en glad motionär med en kropp som kan och orkar springa 45 km. 🙏

Första milen springer och cyklar många i lite lugnare fart. Man vill ju inte bränna ut sig redan där. Det är en fin stämning och förväntan i luften. De flesta av oss har tränat länge inför Vikbovändan. Småprat blandas med musik som skrålar från cykelkorgarna. Supertrevligt!

Ett nytt stopp i år var en sväng till Kuddby kyrka – och så vacker den är! ⛪️

Vid mikrobryggeriet Gisselö gårdsbryggeri bestämde jag mig för att stanna vid alla stationer och äta, dricka och prata med medtävlande. Att helt enkelt göra det här till ett upplevelselopp. Jag sprang till och från tillsammans med andra löpare som jag lärt känna genom olika lopp, och alla grymma duopar och cyklister är verkligen stöttande och peppande. Det ger så mycket energi! ❤️

Andra milen kändes riktigt bra. Fortfarande en god känsla och pigga ben. Stundtals lyssnade jag på en podd, men mestadels tog jag in omgivningen – Vikbolandets vackra vyer och öppna fält. Vikbolandsborna stod och hejade här och där och det ville jag verkligen inte missa.

Vid ungefär 23:e kilometern började Vikbolandsblåsten göra sig påmind. Jag tog sällskap med en annan löpare till strutsfarmen, där vi stannade en stund för att både äta, dricka och fotografera strutsar. 🪶

Sedan vidare till kalkonfarmen – med samma sällskap.

Nu började det bli tufft på riktigt. Det blåste galet fram till kalkonfarmen och jag valde att gå en bit för att spara på krafterna. Vi fick fotografera ursöta alpackor och fylla på med kallt vatten. På vägen tillbaka hade vi medvind, vilket vi såklart informerade andra löpare om när de kämpade i motvinden. Förhoppningsvis hjälpte det någon att orka ta sig igenom den kämpiga sträckan. 💨

Nu var det fokus på den sista sträckan.

När jag passerade 36:e kilometern tänkte jag på förra året, då jag bröt loppet eftersom jag fick så pass ont att jag inte kunde fortsätta. Nu jäklar ska jag ta mig i mål och se till att få den där medaljen runt halsen! 🏅

Sträckan längs åkern var besvärlig, och det hade vi blivit varnade för redan innan start, så det kom inte som någon överraskning. Jag valde att ta det riktigt lugnt eftersom jag har några andra lopp framöver som jag inte vill missa på grund av stukade fötter.

Efter fältet visste jag att Sänkdalens glass skulle finnas i närheten. Och jag som älskar glass gick i gång på tanken på att få äta deras fantastiska glass! 🍦

Av tidigare erfarenhet brukar folk stanna till lite längre just vid den stationen – och så blev det även i år. Jag samlade mina sista krafter och sprang vidare med ljuvlig yoghurt- och svartvinbärssmak i munnen.

Nu kände jag att jag inte skulle göra några fler stopp. Jag hade bara målgången i huvudet.

De sista kilometrarna blev fruktansvärt jobbiga. Motvinden var inte nådig och jag fick även känning i låret och vaden av kommande kramp. Jag fick stanna och stretcha flera gånger.

Men jag tog mig i mål.

Jag fick min medalj. 🏅

Lyckorus i hela kroppen.

Och en plan att göra om detta den 7 augusti 2027 började ganska omgående att röra sig i tankarna… 😉

Tack Elmina Saksi, Frida Södermark, alla partners, Vikbolandsbor och medtävlande för att ni gör det här till en upplevelse varje år! ❤️

Vikbovändan – vi ses igen 2027! 🏃‍♀️💨

Inlägg nummer fyra, 36 dagar till vändan.

Nu är det nära! Om en liten stund checkar jag ut från jobbet och är ledig ända till den 3 augusti. Det ska bli så skönt med en paus från klockan som ringer 05:15, och att slippa den där inre rösten som tjatar om att gå och lägga sig i tid.

Semester innebär också mer tid för träning. Redan till helgen har jag ett långpass inplanerat. Vädermässigt ser det ut att bli lite svalare och behagligare löpväder än den extrema värme vi haft sista tiden. Fast jag måste säga att det har fungerat förvånansvärt bra att springa i värmen också. Det gäller bara att förbereda sig noga med mat och dryck, samt att sänka både tempot och prestationskraven. Jag är ingen snabb löpare, utan fokuserar mer på att känslan under långpasset ska vara bra. För mig är målet i sig det viktigaste.

Mina senaste långpass har bjudit på fina rutter:

• Kungsängen – Lundby – Tingstad – Söderköping (med ett stopp vid Tingstad kyrka för vatten och toalettbesök).
• Söderköping – Tingstad kyrka – Tåby kyrka – Mem (där sambon mötte upp med kaffe, smörgåsar och solstolar för en timmes lyxpaus!) och sedan hem till Söderköping igen.
  
  

Ett hett tips är verkligen att stanna till vid kyrkor. Där går det alltid att fylla på vattenflaskan, och är kyrkan öppen är det underbart att gå in en sväng för lite svalka! 🙂

Utöver detta har jag satsat en del på backträning i skogen, men jag skulle behöva få till lite mer intervaller. Hittills har det på sin höjd blivit lite fartökningar under de sista kilometrarna på milrundorna. Att springa intervaller själv utomhus tycker jag är svårt, och löpbandet lockar inte alls så här års. Styrketräningen rullar på enligt rutin och idag står det benpass på schemat. Min stora förhoppning för sommaren är att få in lite mer rörlighetsträning. Jösses, vad fort man stelnar till med stigande ålder!

Vill du hänga med på ett pass i juli?
Jag utgår från antingen Söderköping eller Norrköping och tar gärna sällskap! Skicka ett meddelande till mig på Instagram (@petrini_70) så ser vi om vi kan få till något pass ihop. OBS! Jag tar gärna korta löprundor med...

Vi hörs snart igen!

Inlägg nummer tre - 57 dagar kvar till vändan

Våren har blivit sommar, och löpningen följer planen inför Vikbovändan den 8 augusti. Har du ännu inte anmält dig är det hög tid att göra det. Det finns fortfarande gott om tid att träna, oavsett om du väljer löpning, cykel eller duo.

Loppen har avlöst varandra under våren och försommaren, och några nya medaljer har fått sällskap i samlingen. Vårruset, Norrköpingsstafetten och Stockholm Marathon är avklarade, och medaljerna ligger för tillfället samlade i en byrålåda. Precis som hos många andra, misstänker jag. Någon dag ska jag ta tag i dem och skapa något fint som påminner om alla de upplevelser och utmaningar de representerar.

Norrköpingsstafetten och Vårruset, två av de lokala loppen som jag har deltagit i.

Stockholm Marahon var en stor utmaning.

Just nu håller jag mig borta från de riktigt långa passen. Efter Stockholm Marathon behöver kroppen återhämta sig, och därför blir det inga löprundor över 20 kilometer för tillfället. Årets marathon var det tuffaste av alla de gånger jag sprungit loppet, men folkfesten, löparglädjen och den efterlängtade målgången på Stockholm Stadion gav mig kraft att ta mig hela vägen in.

Den 16 juni väntar Söderköpings stadslopp. Eftersom jag bor ungefär 300 meter från startområdet är det självklart att jag står på startlinjen. Snart är det också dags att börja öka distanserna igen och ge mig ut mot Vikbolandet, där de blommande fälten och det öppna landskapet är som allra vackrast just nu.

Kanske ses vi längs vägarna i sommar? Vinka gärna eller ropa hej om du ser en ensam långlöpare med keps och vätskeväst. Det är stor chans att det är jag.

Inlägg nummer två - 81 dagar kvar till vändan

Vilka fina träningsveckor som swishat förbi! Vädret har varit minst sagt varierande med inslag av kyla, regn, sol och värme. Självklart lyckades jag att pricka in den hitills varmaste dagen denna vår då min sista långlöpning på 36 km inför årets Stockholm Maraton skulle utföras. Svettigt och varmt men jag tog mig runt den planerade rundan.

Det blir mitt femte år som jag deltar och i år har jag bestämt mig för att se loppet som ett träningspass inför Häv&Gräv Vikbovändan. Det ger lite ro och jag tänker att klarar jag 42 km då klarar jag även att springa 45 km.

Maj månad är alltid fullt av lopp. Det liksom exploderar i löparvärlden av löparglädje och man vill hels vara med på allt man bara kan!

Den nionde maj sprang jag Coop Kungsholmen runt då jag fick en startplats. Kanonväder, löparlycka och kroppen mådde bra efter 21 km. Min egen hejarklack (familj) var med i starten, under loppet och i målgången ♥️ Att bli framhejad betyder väldigt mycket och ger sådan fin energi.

Styrketräningen kommer lite i skymundan just nu då löpsäsongen är i full gång. Benpassen är mina minst efterlängtade pass men mitt senaste benpass gick superbra och jag behövde lägga mig en stund då benen kändes som överkokta spaghettin. Jag ser alltid till att styrketräningen blir av för den är superviktig och förebygger skador. För skadefri vill man vara och njuta av löpningen i vår- och sommarvädret.

På återhörande 🏃‍♀️‍➡️🏃‍♀️‍➡️🏃‍♀️‍➡️🏃‍♀️‍➡️🏃‍♀️‍➡️

Första inlägget - 100 dagar kvar till vändan

Så här har min träningsvecka förlöpt och uppladdningen inför Häv & Gräv Vikbovändan fortskrider 🏃‍♀️‍➡️

Jag har sedan några veckor gått med i Runacademy för att få lite hjälp med intervallträning utomhus och sällskapet är av världsklass! Varje onsdag snöras trailskorna på och Vrinneviskogen är vår plats där vi coachas av duktiga löpcoacher.

Förutom några styrkepass på gymmet så har jag sprungit två kortare skogspass och i lördags då sprang jag Premiärhalvan uppe i Stockholm på Djurgården iförd en finishertröja med Vikbovändans vackra logga på.

Nu laddar jag för en ny vecka och nya träningsutmaningar.

Förresten, jag såg att Söderköpings stadslopp är den 16 juni på en reklamskylt här hemma i Söderköping. Verkligen superkul och en folkfest mitt i veckan tackar man inte nej till!

Presentation från årets partnerträff 20/4 - 111 dagar kvar till vädan

Som traditionen bjuder så presenterades årets ambassadör för Häv & Gräv Vikbovändan under partnerträffen. Årets ambassadör heter Camilla Stigsdotter Petrini.

- Jag är ursprungligen från Stockholm, har bott 16 år i Norrköping innan kärleken tog mig till Söderköping där jag har bott sedan 2022. Jag har deltagit i Häv & Gräv Vikbovändan flera gånger; jag har sprungit, cyklat och deltagit i duoklassen - där man turas om att cykla och springa. I år blir det andra gången som jag springer vändan.

Vad ser du mest fram emot?
- Den fina stämningen som infinner sig när det är ett litet lopp. Jag tycker om atmosfären, de roliga stoppen längs vägen och så är det så vackert på Vikbolandet. Dessutom är det inte samma hysteri som vid de stora tävlingarna även om de också har sin charm.

Förra året blev det första loppet någonsin som jag tvingades bryta efter 36 kilometer. Då det visade sig att jag sprang med en skada. Så det är revansch som gäller i år!

Då håller vi tummarna. Är tiden viktig eller är det framför allt upplevelsen?
- En kombination skulle jag säga. Jag är en långsam löpare så jag har ingen ambition att komma först i mål - för det kommer jag inte göra.

Vad har du för tips till de som funderar på att ta sig an vändan?
- Att inte låta distansen vara avskräckande. Att man går in och tittar på hemsidan och följer kartan. Jag tycker det här är ett lopp som man verkligen ska ta sig tid på och att man gör det till ett upplevelselopp. Det liknar inget annat.

Hur ligger du till träningsmässigt?
- Jag ligger bra till, jag har inte provsprungit sträckan i år men jag har några andra långdistanslopp inplanerade. Men det är heller inte avgörande för att klara 45 km.