Bengt ar en engagerad mjolkbonde

Bengt är mjölkbonde på Åby Gård.

Bengt är en engagerad mjölkbonde

Hur är det att vara mjölkbonde idag och vad är egentligen LRF (Lantbrukarnas Riksförbund)? För att få veta mer besöker jag Bengt Johansson på Åby Gård i närheten av Nybble, Västra Husby. Gården ser traditionell ut med ladugård, maskinhall samt bostadshus. På de stora fälten i det öppna landskapet går många svartvita och brunvita kor.


Bengt Johansson är kommungruppordförande i LRF, det vill säga ordförande för de fem avdelningar som finns i kommunen.
- Här på gården finns drygt 50 kor. De får gå lite som de tycker men vid bestämda tider, en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen, tas de in för att mjölkas.
De mjölkas med mjölkmaskiner uppställda i bås, utan användning av mjölkrobotar, säger Bengt.


- 1970 gick min pappa bort. Han var med i den lokala styrelsen för LRF, och dessutom aktiv i Centerpartiet. Far var också kassör i Västra Husbys kyrkoråd.
Det liksom förväntades att jag skulle fortsätta att vara engagerad i LRF. Jag var då bland de yngsta, född 1952,  fyllda 18 år. Det var mörka tider för lantbruket i slutet av 60-talet. Det var jordbrukspolitik som syftade till att rationalisera, färre lantbrukare, mer storskalighet, mjölkpriset låg på 50 öre. Konsumenterna demonstrerade för lägre matpriser.
Jag var med på ett stort möte med mjölkbönder i Jönköping 1971, en stor demonstration. Efter det blev det en vändning i jordbrukspolitiken. Det blev förhandlingar med staten om priserna. När konsumenterna började klaga fick staten gå in med pengar och subventionera.


Hur ser LRF:s organisation ut? Du är ordförande för Söderköpings kommun?
- Ja det stämmer, sedan består kommunen av fem underavdelningar.


Men antalet lantbrukare minskar ju, det låter som en mycket decentraliserad organisation?
- LRF har väldigt många fler medlemmar än vad det finns aktiva bönder. Vi är drygt 500 medlemmar i Söderköping. Många äger mark men väljer sedan att arrendera ut den. Vem som helst som delar våra värderingar kan välja att bli medlem.


Vilka är LRF:s värderingar?
- Vårt huvudsakliga syfte är att verka för att få till så rättvisa villkor som möjligt för de så kallade gröna näringarna, det vill säga trädgård, skog, åkermark och djurskötsel. Vår uppgift är att skaffa så bra spelregler som möjligt för oss bönder. Vårt gamla förhandlingsuppdrag finns inte riktigt kvar på samma sätt som tidigare. ”Spelreglerna” kan till exempel handla om olika slags stimulanspaket från EU. Vi (Sverige) som medlemmar i EU pytsar in pengar i unionen och ska sedan ha något
tillbaka för detta. Där spelar LRF en roll. Vi verkar för att lantbruket och landsbygden ska få så bra villkor som möjligt. Det kan handla om frågor som att behålla kommunal service ute på landsbygden, och hur kommunerna hanterar bygglov och tillsyn. Vi försöker medverka till att detta sker smidigt och förnuftigt - kort sagt, skapa goda förutsättningar för att kunna bo och arbeta på landet. Tillgång till skola och affär är inte bara viktigt för oss bönder utan även för andra anställda på gårdar och boende på landet.


På vilket sätt verkar ni för att uppnå de målen?
- Som ett exempel kan nämnas arbetet med förbifarten för Söderköping och E22:an. Det finns en del lantbruk som påverkas av sträckningen för den tilltänka förbifarten, som kan komma att gå över deras åkermarker. Det gäller att få till en E22 med minsta möjliga negativa verkan för dessa. Vi har i vårt arbete koncentrerat oss på trafikplatsen som kallas ”Slussporten”. Där finns lantbruk åt Vikbolandssidan (norra sidan). Trafikverkets förslag är att stänga trafikplatsen Korsbrinken och öppna en ny. I det här fallet är vår ståndpunkt att Korsbrinken ska få finnas kvar. Enligt Trafikverkets
förslag kommer markägare att påverkas. Vi vill hushålla åkermarken. Det är ett exempel på en fråga som vi driver, där vår metod bygger på opinionsbildning mot kommunen. Vi lämnar våra synpunkter och fungerar som remissinstans när Trafikverket har frågor.


Du är medlem i Centerpartiet och ordförande i LRF. Vad tillför ditt medlemskap i LRF ditt politiska engagemang?
- Jag kan förstås i viss mån säga samma saker i bägge forum, men LRF talar med alla partier. I mitt arbete i Centerpartiet handlar det mycket om ett givande och tagande med andra styrande partier, där man kan behöva kompromissa. I LRF behöver ingen motsvarande hänsyn tas. Där är fokuset helt och hållet på lantbrukets intresse.
Kommunen har en översiktsplan som visar var och hur man vill expandera. Det är nu ganska länge sedan den kom till. LRF driver linjen att få kommunen att ta fram en ny. Åkermarken har fått ett stärkt skydd från beslut på riksnivå, vilket lämpligen bör återspeglas i översiktsplanen.


Man hör ibland att Sverige ska bli mer självförsörjande på livsmedel. Hur ska det gå till? Finns de arealerna?
- Den förmågan finns, men är strypt vad gäller djurproduktion. Drygt hälften av det kött som konsumeras produceras i Sverige, resterande del är alltså import. Om lönsamheten vore större skulle vi kunna försörja hela vår befolkning. Problemet är bara att efterfrågan på svenska livsmedel i så fall måste bli större. Det är mycket en prisfråga. Trenden just nu är att vår mjölkproduktion i viss mån sjunkit.
LRF har tillsammans med Arla, Lantmännen med flera en pågående kampanj med budskapet ”välj svenskt!”. Vi måste så ett frö bland Sveriges konsumenter som gör att de väljer svenskt före importerat.


Kan kommunen välja att köpa det dyrare svenska köttet?
- Nja, de kan inte välja det enbart för att det är svenskt.
Det måste i sådana fall ske utifrån andra kvaliteter. Naturbeteskött är en sådan kvalitet. Det finns upphandlingsregler att följa från kommunen. Privatpersoner däremot väljer förstås fritt. Till dessa måste vi helt enkelt bli duktigare på att förklara att det svenska köttet dels innehåller mindre antibiotika, dels bidrar till att värna den biologiska mångfalden. Betesmarkerna måste hållas öppna, köper man utländskt kött blir därför mångfalden i Sverige lidande.


Det låter som ett långsiktigt arbete. Finns det inget staten kan göra på kort sikt?
- Staten kan underlätta på olika sätt. EU-ersättningar är en form av stimulans, men man kan inte pytsa in pengar hur som helst. En tillåten form av bistånd genom allmänna medel kan handla om investeringsstöd till att bygga ladugårdar som är bättre för människor och djur eller andra insatser som gynnar djur och natur. Sen har vi inom EU ett visst skydd vid EU:s yttre gräns - men inom gemenskapen får man inte missgynna parter.
Jag som mjölkproducent är med i kooperativet Arla, som finns runtom i Europa. Det kan ibland vara lite snårigt att hålla isär. Vissa av Arlas produkter görs kanske inte i Sverige, utan exempelvis Danmark. För mig som bonde är det förstås därför viktigt att Arla lyckas. 

Söta kalvar.

Hur ser lönsamheten ut idag vad gäller skog, spannmål, köttdjur och mejeriprodukter?
- Mjölken går lite sämre nu. Utbudet ökar i takt med att alltfler kor blivit ekologiska.
Spannmål, där jag bedriver ekologisk odling, går ganska mycket ner nu. Tidigare har efterfrågan hela tiden ökat. Nu börjar alltså det mönstret brytas, plus att det exporteras mycket spannmål. Förklaringen till det är nog att vi marknadsför KRAV-certifierad produktion och även närproducerat. På så sätt kan en konkurrens mellan ekologiskt och närproducerat uppstå - närproducerat behöver inte vara ekologiskt. En del av förklaringen ligger i att närproducerat stigit i anseende i konsumenternas ögon. Framförallt animalieprodukter är det lättare att sätta närproduceradstämpel på.
Jag tycker att konsumenterna har börjat förstå sambandet mellan att välja svenskt och allt det positiva som därmed följer.

Skog har haft problem sen 2018 med granbarkborrar.
De dödar granar och man har fått fokusera på att avverka. Granbarkborren ger ett sämre virke som inte är så mycket värt. Det gäller att avverka innan det tappar allt värde. Det blir en dyr process att åka kors och tvärs och ta ner mindre bestånd, med mycket tomåkning jämfört med att kunna ta ett helt bestånd på ett ställe.
Vad gäller köttproduktionen finns inte längre någon egen slakteriindustri i Sverige. Finländska Scan kom och tog över det sista som fanns kvar. Grisuppfödning har annars hyfsat bra lönsamhet. Men det är små marginaler för grisuppfödning. Svinpesten i Kina har lett till ökad efterfrågan i världen. Danmark, som annars exporterar mycket till Sverige, skickar därför till Kina i högre utsträckning, vilket medför mindre konkurrens i Sverige.
För nötdjur finns problem med långa slaktköer. Det har tidigare varit hyfsade priser, säg under fem år tillbaka.
Det har sedan dess blivit tryck, troligtvis på grund av mycket import som konkurrerar med det svenska köttet.
Fryst kött tappar värde och man slaktar därför helst bara så mycket man kan sälja.
Det finns i Sverige lagkrav på att korna ska få vara ute och rör sig fritt om somrarna. Det kan handla om olika många månader beroende på var i landet man befinner sig. Motsvarande lag finns exempelvis däremot inte i Danmark. Att korna är ute och rör på sig är förstås positivt och de håller sig mer friska. En stor besättning medför däremot vissa svårigheter. Det kräver stora områden betesmark med så kallade ”kogator”. En ko kan väga 600-700 kilo, vilket innebär ett stort tryck och det blir lätt lerigt. Det är viktigt att hålla efter så korna får en bra miljö!


Hur kan en vanlig arbetsdag som mjölkbonde se ut? Det blir mejeriprodukter till frukost?
- Jaha, säger Bengt med ett skratt.
Dagen börjar med; havregrynsgröt, mjölk, mackor med ost. Sedan tar dagens första mjölkning vid, vid
06:00-tiden.

Jag går ut till ladugården för att utfordra djuren. Man får först gå ut och ropa på korna, de är alltid ute förutom när de mjölkas. ”Kom in, dags och äta!”. Det går åt en stark röst, grannarna hör säkert också. När man sedan lyckats ta in dem och bundit dem i spiltorna utfordras de med kraftfoder och mjölkas. Man måste binda dem, annars kan de försöka gå vidare till nästa bås i jakt på mer foder - de är inte dumma. Mjölkningsprocessen tar sammanlagt ungefär tre timmar, med utfordring och sysslor omkring. Alla korna står tillsammans på rad, på så sätt missar man inte någon och alla som ska blir mjölkade. På samma gång får man uppsikt över att alla äter ordentligt och mår bra. Ungefär vid nio släpps de ut igen och man gör rent i ladugården. Det blir mycket arbete med mockning - en ko skiter säkert 10 gånger om dagen.
Efter det går man in och tar en ”andra frukost” eller en kaffe och läser tidningen.

- Söderköpings-Posten förstår jag, skämtar jag till.
- Ja förstås säger Bengt med ett skratt, men den kommer ju inte varje dag.
Sysslorna därefter kan variera beroende på årstid.

På sommarhalvåret kan det handla om att stängsla och plocka upp och ner elstängsel om djur ska flyttas mellan olika marker. Det kan även vara aktuellt med olika vallskördar, då man skördar cirka tre gånger per säsong.
Den första sker i början av juni, sen ska det gå sex till sju veckor tills man tar skörd nummer två, och den sista sker i slutet av september. Värme, vatten och växtnäring måste finnas för bra skörd. Man kör även ut stallgödsel vid olika tillfällen. Tidigt på våren ska det även sås, harvas och vältas. Och det finns ofta ungdjur som ”åker på kollo”.
Man håller dem normalt vid betesmarker en bit bort. De närmaste fälten till ladugården får korna nyttja.

Naturbeteskött behövs för att man ska kunna hålla markerna öppna. I framtiden, om säg 10-15 år, kommer fler marker ha vuxit igen om samma utveckling håller i sig. Alltså måste vi äta mer svenskt kött.
Vid klockan tre - halv fyra börjar kvällspasset, med samma procedur en gång till och ytterligare tre timmar går. Det är så att om du inte mjölkar en ko kan den inte ”lagra” mjölken till senare, tillverkningen minskar. Jag var i Lettland på 90-talet och hjälpte till i ett bondeprojekt, och där mjölkade man tre gånger. Det förekommer även i Sverige, men då krävs flera familjer eller anställda, annars blir man aldrig ledig. Ingen normal människa stoppar för det, även om det ger något mer mjölk.

Efter andra mjölkningen är arbetsdagen oftast slut, lite beroende på hur mycket annat det finns att göra.
Ibland måste CDB (centrala dataregistret) fyllas i, där alla djur har ett särskilt ID-nummer som är lika unikt som våra personnummer. Datan används för att bestämma hur mycket en ko ska utfodras. De som mjölkar mest ligger på cirka 45-50 liter per dag. De måste ha väldigt mycket kraftfoder för att kunna försörja sig, annars magrar de av. Att beta i hagen ger olika mycket beroende på säsong. I maj är det bra - nu på hösten blir det svårare och mer stödutfodring krävs.
Det är ett arbete som ska göras sju dagar i veckan. Jag har en anställd som täcker upp vissa dagar. Det behövs när man har ett engagemang i föreningar. Det är i och för sig inte så lönsamt att ha de här föreningsuppdragen, men det är ett samhällsintresse och är så roligt!


Bengt och jag lämnar bostaden och går ut på ängen bland korna. De är nyfikna och kommer fram försiktigt. Bengt sträcker fram handen och flera av korna slickar den. Är det ett tecken på att de tycker om honom? Jag får efter mitt samtal med Bengt uppfattningen att han är en bonde som tar väl hand om djuren och månar om dem.


Åke Serander
Text och Foto